Många matavfallssorterare blir snart fler

Redan fredag! Veckorna går fort och dagarna är innehållsrika, men det är tyvärr sällan man hinner göra allt man har planerat. Jag känner mig i alla fall nöjd med den här veckan som bland annat bjudit på heldagsmöte med vår engagerade ledningsgrupp, träff med  Nynäshamns kommunstyrelse och frukostmöte med personalen. På frukostmötena framträder olika medarbetare och berättar om aktuella och intressanta frågor och projekt i vår verksamhet. Idag fick vi bland annat höra om en amycket stor och viktig investering för oss, nämligen en ny tvätthallsslamanläggning på vår anläggning för farligt avfall. 

Vi fick också hör hur det går i våra projekt med matavfallssortering hos hushållen och Sorterahemma. Nästa vecka får alla villahushåll i Salems kommun erbjudande från oss om att välja att börja sortera ut sitt matavfall. Villahushållen i Huddinge, Botkyrka och Haninge fick erbjudandet redan förra året och av dessa är det redan 51 procent som har valt att sortera ut sitt matavfall.

Nästa kommun på tur är Nynäshamn, där villahushållen kommer att få ett erbjudande i maj om att börja sortera ut sitt matavfall.  Under förra helgen deltog SRV som utställare på Nynäs Expo och då visade det sig att många av besökarna var mycket intresserade av matavfallssortering. Påfallande många var också intresserade av att sortera ut förpackningar, glas, metall och tidningar med hjälp av vår tjänst Sorterahemma.  Det känns bra att våra tjänster är efterfrågade.

Hur insamling av just förpackningar ska fungera i kommunerna i framtiden är ju en del i regeringens avfallsutredning som jag har skrivit om mycket under det senaste året. Det aktuella läget vad gäller avfallsutredningen är att alla inlämnade remisser på utredningen, inklusive vår egen, nu gås igenom. En proposition ska skrivas och läggas fram till riksdagen innan riksdagens sommaruppehåll. Däremot kommer inga beslut att tas förrän efter riksdagens öppnande i höst. Vi får alltså hålla oss till tåls tills dess.

Något annat som vi också får hålla oss till tåls med är vårens ankomst.  Idag är det minusgrader igen, men helt hopplöst är det inte för enligt prognosen ska det bli sol i helgen här ute på Södertörn där jag just nu befinner mig. Snart ska jag förflytta mig hem till Sundbyberg och jag hoppas att solen kommer att skina även där.

Trevlig helg!/Robert

Hästkött och farligt avfall

Nu var det mer än en vecka sedan jag tog mig tid att skriva ett inlägg till bloggen. Det beror inte alls på att det har varit en händelsefattig vecka utan snarare tvärtom. Det finns mycket man kan reagera på även om allt inte handlar om avfall och återvinning.

Hästar i fokus
I fokus förra veckan var förstås hästar i fokus, eller i alla fall hästkött. Personligen är jag en riktig köttätare (ja, jag vet att jag egentligen borde äta mer vegetariskt, både av hälsoskäl och miljöskäl) och jag kanske inte tycker att det är jättehemskt att äta just häst. Däremot tycker jag inte om att bli lurad och jag vill veta vad jag äter.

Fusk upprör
Och riktigt upprörd blir jag över det fusk som förekommer i livsmedelsbranschen. Det här är ju inte första gången och skälet till fusket är förstås pengar. Det är någon som tjänar på att mala ner häst i lasagnen och marknadsföra det som nötkött. Att det sedan är oetiskt bryr sig inte personerna bakom fusket om.  Nu har vi kanske fått svar på var alla överblivna hästar som tidigare fanns i jordbruket i vissa länder har tagit vägen. Men det finns mycket annat som man också kan undra vart det tar vägen, till exempel 2 000 ton farligt avfall från byggbranschen varje år!

Farligt avfall försvinner
Varje år produceras 9,4 miljoner ton avfall i byggbranschen. Det är mer än någon annan näringsgren, bortsett från gruvsektorn. Man räknar med att 650 000 ton av den totala mängden byggavfall är farligt avfall. Det mesta av det här avfallet tas om hand på rätt sätt, men sedan finns det sådant som vi inte vet vart det tar vägen, till exempel 2 000 ton farligt avfall. Här, precis som i fallet med hästköttet, handlar det troligen om fusk. Avfallshandläggare på Naturvårdsverket tror att bland annat mindre rivningsföretag dumpar sitt farliga avfall på otillåtna platser och vi vet att en hel del farligt avfall exporteras illegalt till Östeuropa och Afrika.

Oriktig hantering av avfall skördar liv
2000 ton av 650 000 ton låter kanske inte mycket, men det är ju just farligt avfall vi talar om och sådant avfall kan göra stor skada om det inte tas om hand på rätt sätt.  Jag läste en notis i tidningen häromdagen om att antalet cancerfall runt Neapel är betydligt högre än i andra områden i Italien. Forskare har helt enkelt kopplat cancerfallen till olaglig sophantering, där giftigt avfall dumpats intill lantbruksområden eller eldats öppet. Flera hundratusen människor i den här regionen har blivit utsatta för giftiga föroreningar i många år.

Ordning och reda kostar
Det är därför det är så viktigt med ordning och reda i avfalls- och återvinningsbranschen. Det är därför vår verksamhet regleras av såväl kommunala beslut och EU-lagstiftning som svenska miljöbalken och Naturvårdsverkets föreskrifter. Riktig hantering av avfall kostar, precis som riktig hantering av livsmedel. Och så ska det vara.

PS. Huddinge kommun har tagit beslut om att samordna sina varutransporter. På det sättet räknar de med att kunna halvera sina utsläpp av koldioxid och skapa en mer hållbar livsmiljö. Bra beslut Huddinge kommun! Ds

 

 

Think Eat Save!

Lukta och smaka innan du kasserar dugliga matvaror.

Någon som hört talas om kampanjen Think Eat Save? Det hade inte jag till häromdagen, när SRVs informationschef Maria Bäckbom skickade en länk till mig. FN har startat en kampanj som handlar om hur vi ska minska matsvinnet i världen. Nu är det på tiden att vi gör en global kraftsamling för att få hejd på de 1,3 miljarder ton mat som kastas varje år och som om ansträngningarna lyckas skulle kunna föda 900 miljoner hungrande i världen.

Det finns tillräckligt med mat i världen för att föda alla. Problemet handlar om fördelning; medan vissa äter sig överviktiga och sjuka svälter andra och blir sjuka av den anledningen. Välfärdssjukdomarna är många, och de allra flesta är relaterade till felaktig och alltför riklig kosthållning.

Inte nog med att överätandet skapar ohälsa för den enskilda människan, det tär också på vår gemensamma miljö. Vi har läst om hur vi överutnyttjar våra ekosystem, till exempel överfisket i haven, och hur detta kommer att påverka framtiden för våra barn. Det värsta av allt är väl ändå att så mycket av maten slängs. Att uppemot en tredjedel av all mat som produceras hamnar i soporna är en skandal!

Kampanjen Think Eat Save har en hemsida som kommer att fungera som en idébank för hur vi ska komma till bukt med slöseriet.  Och det finns hopp i och med att många projekt med minimering av matavfall som syfte redan har startats upp i länder runt världen. Fler och fler inser allvaret. Gå in och läs om kampanjen på www.thinkeatsave.org/

Recycling i paradiset

Årets första gästbloggare

Jag tänkte under året lämna över ordet till gästbloggare ibland och först ut är SRVs Marknads- och försäljningschef Mikael Skogsberg. Mikael tog ingen semester alls förra sommaren så nu var det verkligen dags för lite ledighet för hans del. Han tog ut sina sparade veckor och reste på en lång vintersemester till Thailand. I veckans blogginlägg ska han berätta lite om sina iakttagelser där. Han är lite grann som jag på det sättet att han har svårt att hålla ögonen borta från soptunnor och snarlika företeelser under sina utlandsvistelser.

 Varsågod Mikael!

 /Robert

Emellanåt kan det vara upplyftande, ibland nedbrytande, att ta sig en liten titt på hur det fungerar i övriga världen. Nyss hemkommen, och kanske också lite bortkommen, efter nästan sex härliga veckor på Koh Samui i Thailand har jag fått en hygglig koll på den lokala renhållningen där. 

Vid villaområdet jag höll till i under de första veckorna fanns prydliga dekorerade ”skåp” med kärl likadana som våra egna. Uppmaningar till källsortering fanns också ordentligt uppsatta. Men då skåpen inte var täckta, d.v.s. de saknade dörrar, så hade områdets katter kalas hela nätterna. Det var inte särskilt svårt att hitta till skåpen. Det var bara att följa spåren av väl dissekerade plastpåsar.

Nyfiket höll jag utkik efter renhållningsbilen. Den kom och såg faktiskt ut ungefär som våra egna, kanske något mer sliten men betydligt mer bemannad. Vid stoppet ramlade inte mindre än fyra man ut ur fordonet, ännu oklart för mig var de uppehållit sig under färd. De kastade sig över kärlen, tömde dem genom gemensamma lyft samt gjorde så en liten snäv halvcirkel för att plocka upp de påsar som låg strax intill … nåja, några av påsarna i alla fall.

Efter tömning och upprensningsrunda klättrade två man över ett plank på motsatt sida av vägen. Strax hördes rop och sopsäckar föll från ovan. Fastigheten bakom planket var ett lägenhetskomplex med ett bilgarage på bottenvåningen. Det var tydligen så att de plankande sophämtarna besparade sig åkturen runt kvarteret för att sedan ta sig in i fastighetens soprum via en öppning i fastighetsgrunden.  Flera av säckarna trasades sönder under saltomortalerna i luften, andra när de landade på backen. Med en något stukad illusion om att man även här i Thailand värnar om sin miljö gick jag tillbaka till min villapool. Tittade på mina fina uppsorterade högar av aluminiumburkar respektive petflaskor……kanske ändå ingen som riktigt bryr sig, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Någon vecka senare flyttade jag till en lägenhet i bergen. På vägen dit passerade jag faktiskt Chaweng Recycling Station, d.v.s. motsvarigheten till vårt Sofielund. Mitt emot denna var också kokosnötsåtervinningen lokaliserad. Jag gjorde ett försök att göra mig förstådd och förklarade att vi var branschkollegor. Thailand må ha varit i ett turistparadis i årtionden, men de lokala språkkunskaperna har dessvärre inte riktigt hängt med och kan ibland upplevas vara på samma nivå som ” Me Tarzan, you Jane”.  Ibland kändes det inte så meningsfullt att försöka sig på några meningar längre än tre ord i följd.

Språkförbistringarna leder många gånger till lite lustiga konversationer. En sådan uppstod på ett kafé som aviserade att de hade Wi-Fi.  Jag inledde med att i oförstånd fråga ” Would you please advise me of the password and code?”  Flickan bakom disken gav mig en förvirrad blick och svarade något obegripligt och fortsatte med “ Yoo need pass?”  Med ens vaknade jag till och kortade snabbt ner min framställan till ” WI-FI, CODE?”  ”Aaha, WI-FI YES”, kom svaret, och jag replikerade ” YES, WI-FI” och lade till ”CODE”, förstärkt med en mycket frågande uppsyn.  Det blev tyst ett ögonblick innan hennes ansikte sprack upp i ett enda stort leende, ” Aa code yes”  : Ejjj faj tajs”……......”Que? Min spontana fråga på spanska gjorde ingenting för att förbättra kommunikationen och jag blev dessvärre tvungen att medge för mig själv att jag just ingenting gjort för att förbereda mig språkligt innan färden till Thailand. En parlör hade onekligen varit på sin plats, men nu var det för sent. Då tar hon helt spontant fram en bit papper och klottrar ner något, vrider pappret och jag läser ”88888”. Aha, fem åttor! Självklart, Ejj faj tajs= Eight five times.  Jag slår mig ner, får in min dubbla espresso och kommer ut på nätet.

Tillbaka till återvinningen. Jag ville ställa en massa frågor till killarna, men tyvärr, språkförbistringen här var ännu mer avgrundsdjup och jag tvingades ge upp. Men jag hann ändå med att se att de faktiskt sorterar, där fanns en hög med hushållsmaskiner, en hög med glas och även metallskrot har sin hög. Jag gjorde tappra försök att prata med kokosnötsgänget, men inte heller här gick det något vidare. Jag konstaterade att de har två apor som är dresserade till att med enkla medel sitta och knacka sönder kokosnötterna till småbitar.  Jag avslutade mitt besök med att föra ihop mina händer i brösthöjd och bugade lätt för att visa min tacksamhet …...  

 Mikael Skogsberg