Jan Rapp sjunger biogasens lov

Den här veckan lämnar jag över bloggordet till Jan Rapp, eldsjälen och läkaren som jag berättade om i förra veckans inlägg. Jan sjunger som sagt biogasens lov och har medverkat till utvecklingen av matavfallsinsamling, biogasproduktion och användning av biogasdrivna fordon i Stockholm och Mälardalen.

Varsågod Jan, ordet är ditt!


”Den förste att driva en motor på metangas var inte svensk. Det var inte heller den som först gjorde brännvin på potatis. Men av hundratals länder där potatisen växer, var det bara i Åhus i Skåne som man var smart nog att göra ABSOLUT VODKA av den. Resten är historia. Nu har vi en ny grej, som Sverige är ensamma om. Som handlar om just resten. För den här gången räcker det med potatisskalet.” *

 

Jag hade klarat mig igen. Till skillnad från Roberts, hade mitt knä hållit och jag kunde spela tiden ut. Jag var lättad, men ändå kom samtalet i omklädningsrummet att handla om frustration. Jonas, bäst på plan som vanligt, var missnöjd. - Bättre än så här måste vi ju kunna agera!

Jonas, som jag första gången mött som backpacker på den lilla ön Pemba norr om Zanzibar, pratade om sitt jobb. Utbildad miljöingenjör i New York hade han, delvis tack vare att vi blivit kompisar i Afrika hamnat i Stockholm. Hans nuvarande uppdrag var att öka mängden insamlat matavfall i staden. Det gick för långsamt, tyckte Jonas.

Matavfall? Varför samlar man in det, undrade jag. Det Jonas berättade på vägen från innebandyn var häpnadsväckande.

- SL har 150 bussar som kör på ett bränsle som tillverkas från avlopp i centrala Stockholm, förklarade han. Bränslet ersätter importerad diesel och etanol, är ekologiskt och heter biogas. De här bussarna har renast avgaser av alla bränslen, och de påverkar heller inte klimatet. Bränslet kan också tillverkas från matavfall.

 Hörde jag rätt?

Världens beslutsfattare behöver hjälp för att avvärja hotet om ett förändrat klimat. Ett stort problem är hur man ska ersätta bensin- och diesel, vars avgaser både skadar klimatet och dessutom gör luften i världens större städer dålig för hälsan.

Då berättar en kompis att en del av lösningen redan rullar på Stockholms gator: med biogasteknik har varje stad de idealiska förutsättningarna, stora mängder avlopp och matrester, för att på plats tillverka ett bränsle utan de nackdelarna. Otroligt, men sant.

En dryg vecka senare hade jag bestämt mig: jag skulle göra allt jag kunde för att få Stockholm att visa besökande från andra länder hur en ”klimatsmart” stad kan fungera. En stad som redan är världsberömd för att den via Nobelprisen pekar ut världens främsta upptäckter inom kemi och fysik, varför då inte, när klotet verkar ”kvävas” av koldioxid från diesel- och bensinavgaser, också visa upp det fantastiska biogaskretsloppet?

Hur påverkar man sånt? Jag mejlade den då ansvariga politikern och förklarade vilken möjlighet det här var både för henne själv, för fler jobb i länet och för landets teknikexport. Ingen respons.

Nästa idé: För att visa att en biogasfabrik för matavfall behövdes sponsrade jag två deltidspraktikanter som hjälpte staden att öka mängden insamlat matavfall med en femtedel.

Ingen respons.

..och en till: Stockholms Läns Landsting driver dels SL, med en unik satsning på biogasdrivna bussar sedan mer än tio år, men också sjukhus där matrester uppstår. Varför inte ta tillvara de matresterna för biogastillverkning till samma organisations bussar?

Systemet med diskbara plastlådor för matrester jag sett på ett sjukhem introducerades först på Danderyds sjukhus där jag arbetade, sen på Karolinska i Solna och Huddinge. Förutom att det första året sparade 42 000 plastsäckar gav det över trehundra ton matrester till biogas. 300 ton! Genom att byta en plastsäck mot en låda för 42 kronor.

Och plötsligt hände något. I december 2011 bestäms att alla sjukhus ska göra likadant. Och i samma veva deklarerar plötsligt Stockholms stadshus att man kraftigt ska höja ambitionen vad gäller insamling av hushållens matavfall till 50%. Äntligen!

Nu då?

Södertörnskommunerna, som redan via SRV gjort mest av länets alla kommuner för den här utvecklingen, gav i maj i år också bygglov för en komplett biogasfabrik på Sofielund. När den är klar kan Stockholm äntligen själva göra biogas av matavfall, och vår världsunika modell för bränsleproduktion blir därmed ännu bättre. Det är fantastiskt bra! Precis den typ av initiativ och politiskt mod som klimatproblemet kräver.

Hur gör man då, i de över 12 000 villahushåll på Södertörn som redan börjat? Det är superenkelt. Det enda du och jag behöver göra för att bidra till att minska världens användning av diesel och bensin är att slänga våra potatis- och bananskal i en separat papperspåse intill den vanliga soppåsen. Kanske kan du också tänka dig att prova?

Spelar det då egentligen någon roll hur du och jag slänger våra sopor?

Nu hoppas jag att alla i Stockholmsområdet inom tre år kan tänka sig att sortera ut sina matrester, både hemma och på jobbet. Och att vi dessutom, tack vare SRV och Södertörnskommunerna själva kan göra biogas från våra insamlade matrester. Då kan fler bussar och bilar köra på biogas. Det gör Stockholmsluften renare, vilket är bra för alla. Då kan alla utländska besökare som åker biogastaxi eller biogasbuss, äter på restaurang eller bor på hotell i Stockholm samtidigt lära sig om sambandet mellan matavfallssortering, biogas och klimatsmarta fordon. Vad spelar det för roll vad vi gör?, är en vanlig fråga om man pratar miljö. Ja, kan vi få världen att ta efter den här tekniken så kan faktiskt en stor del av klimatproblemet lösas. Vad är då sannolikheten för att något som vi här uppe i lilla Sverige utvecklat skulle kunna bli något som hela världen vill använda sig av? Hyfsad stor, skulle jag vilja säga. Låter möjligen något av AGA, Tetra Pak, Alfa Laval, ABB, IKEA, Volvo, Scania, Ericsson, Skype eller Spotify bekant?

SEN, ska jag börja spela innebandy lite oftare. Man vill ju inte missa snacket i omklädningsrummet…

 

* Ur nätverket BIOGASAKADEMINS programpärm. Startat av Jan Rapp är det ett samarbetsforum för att påskynda biogasteknikens spridning i Stockholmsregionen. Jan har fått Danderyds Sjukhus Miljöpris, utsetts till Månadens Stockholmare, Årets Svenska Miljöhjälte, fått Knut Nilssonstipendiet och Årets Specialpris vid Återvinningsgalan 2013. I hans YouTube-filmer på hemsidan www.biogasstockholm.se finns information om hur vi alla kan bidra till en renare stadsluft och till miljöskolan Stockholm.

Jan Rapp arbetar idag som läkare på Sophiahemmet och som miljökonsult för Locum AB.