Matavfallet riskerar att hamna i galen tunna

Avfallsutredningens förslag om hur den framtida sophanteringen ska se ut i Sverige är nu ute på remiss. I mångt och mycket är jag nöjd med de förslag som presenteras i utredningen, vilket jag också har skrivit om här på bloggen tidigare. Utredningens syfte har varit att undersöka hur ett enklare och mer effektivt insamlingssystem skulle kunna vara utformat. En högt prioriterad fråga, där utredningen faktiskt har lyckats komma med mycket goda förslag, har varit att göra det enklare för vanligt folk att sortera sina sopor. Så långt är allt gott och väl.

Tyvärr brister resonemanget i utredningen allvarligt på en viktig punkt. I utredningen föreslås att kommunerna inte längre ska ansvara för insamlingen av matavfall och ”annat hushållsliknande avfall” från företag och andra verksamheter, som t ex restauranger, skolor, äldreboenden och andra storkök. Det ska istället, i enlighet med förslaget, vara upp till var och en att själv välja entreprenör för hämtning av matavfall.  Här anser jag att man hoppat i alldeles galen tunna.

Om förslaget går igenom riskerar vi att se flera olika entreprenörer hämta sopor från samma område och i värsta fall kanske till och med från samma fastighet. Hur effektivt, miljömässigt och samhällsekonomiskt är det med ett insamlingssystem där halvtomma sopbilar dagligen syns belasta våra gator och övriga utomhusmiljö?  Enligt min mening riskerar vi med det här ogenomtänkta förslaget att skjuta hela systemperspektivet i sank!

Istället för den fullständiga röra till insamlingssystem som vi riskerar att få om förslaget går igenom vill jag se kommunen som huvudman. Detta betyder inte att jag förespråkar att kommunerna ska ha monopol på insamlingen, däremot menar jag att vi utan en huvudman som står för helhetsgreppet riskerar att få den något kaotiska situation som jag skisserar här ovan. Antingen kan kommunerna välja att sköta insamlingen i egen regi i form av eget aktiebolag, precis som vi är här på SRV. Eller så kan kommunerna genom offentlig upphandling anlita entreprenörer som sköter matavfallsinsamlingen i respektive område.  Vid detta alternativ ska tydliga krav vad beträffar matavfallets destination och användningsområde anges i upphandlingskriterierna.

I dagsläget finns inte några särskilda krav på hur matavfall ska användas och därför kan vi heller inte i det avseendet ställa några krav på enskilda entreprenörer som verkar på den privata marknaden. Men matavfall är en värdefull resurs som kan förädlas till biogas, vilket också redan sker genom ett antal kommunala avfallsbolags försorg.

Regeringens mål är att minska användningen av fossila bränslen och i linje med visionen om ett klimatneutralt Sverige 2050 håller just nu system för matavfallsinsamling och biogasproduktion på att byggas upp. För att satsningarna ska bli lyckade krävs sammanhållna avfallsströmmar. Vi behöver därför även fånga de flöden som kan tänkas komma från mindre aktörer.

Om avfallsutredningens förslag går igenom får vi utöver ett svårgreppbart insamlingssystem även räkna med att stora mängder förnybart material går till spillo. I vårt remissvar kommer vi att påtala de brister som jag har presenterat här.  Låt oss hoppas att även övriga remissinstanser gör sitt till för att påverka utredningen i rätt riktning.

/Robert