Varsågod Jan, ordet är ditt!
Jag hade klarat mig igen. Till skillnad från Roberts, hade
mitt knä hållit och jag kunde spela tiden ut. Jag var lättad, men ändå kom
samtalet i omklädningsrummet att handla om frustration. Jonas, bäst på plan som
vanligt, var missnöjd. - Bättre än så här måste vi ju kunna agera!
Jonas, som jag första gången mött som backpacker på den
lilla ön Pemba norr om Zanzibar, pratade om sitt jobb. Utbildad miljöingenjör i
New York hade han, delvis tack vare att vi blivit kompisar i Afrika hamnat i
Stockholm. Hans nuvarande uppdrag var att öka mängden insamlat matavfall i
staden. Det gick för långsamt, tyckte Jonas.
Matavfall? Varför samlar man in det, undrade jag. Det Jonas
berättade på vägen från innebandyn var häpnadsväckande.
- SL har 150 bussar som kör på ett bränsle som tillverkas
från avlopp i centrala Stockholm, förklarade han. Bränslet ersätter importerad
diesel och etanol, är ekologiskt och heter biogas. De här bussarna har renast
avgaser av alla bränslen, och de påverkar heller inte klimatet. Bränslet kan
också tillverkas från matavfall.
Världens beslutsfattare behöver hjälp för att avvärja hotet
om ett förändrat klimat. Ett stort problem är hur man ska ersätta bensin- och
diesel, vars avgaser både skadar klimatet och dessutom gör luften i världens
större städer dålig för hälsan.
Då berättar en kompis att en del av lösningen redan rullar
på Stockholms gator: med biogasteknik har varje stad de idealiska
förutsättningarna, stora mängder avlopp och matrester, för att på plats
tillverka ett bränsle utan de nackdelarna. Otroligt, men sant.
En dryg vecka senare hade jag bestämt mig: jag skulle göra allt jag kunde för att få Stockholm att visa besökande från andra länder hur en ”klimatsmart” stad kan fungera. En stad som redan är världsberömd för att den via Nobelprisen pekar ut världens främsta upptäckter inom kemi och fysik, varför då inte, när klotet verkar ”kvävas” av koldioxid från diesel- och bensinavgaser, också visa upp det fantastiska biogaskretsloppet?
Hur påverkar man sånt? Jag mejlade den då ansvariga
politikern och förklarade vilken möjlighet det här var både för henne själv,
för fler jobb i länet och för landets teknikexport. Ingen respons.
Nästa idé: För att visa att en biogasfabrik för matavfall
behövdes sponsrade jag två deltidspraktikanter som hjälpte staden att öka
mängden insamlat matavfall med en femtedel.
Ingen respons.
..och en till: Stockholms Läns Landsting driver dels SL, med
en unik satsning på biogasdrivna bussar sedan mer än tio år, men också sjukhus
där matrester uppstår. Varför inte ta tillvara de matresterna för
biogastillverkning till samma organisations bussar?
Systemet med diskbara plastlådor för matrester jag sett på
ett sjukhem introducerades först på Danderyds sjukhus där jag arbetade, sen på
Karolinska i Solna och Huddinge. Förutom att det första året sparade 42 000
plastsäckar gav det över trehundra ton matrester till biogas. 300 ton! Genom
att byta en plastsäck mot en låda för 42 kronor.
Och plötsligt hände något. I december 2011 bestäms att alla
sjukhus ska göra likadant. Och i samma veva deklarerar plötsligt Stockholms
stadshus att man kraftigt ska höja ambitionen vad gäller insamling av
hushållens matavfall till 50%. Äntligen!
Nu då?
Södertörnskommunerna, som redan via SRV gjort mest av länets alla kommuner för den här utvecklingen, gav i maj i år också bygglov för en komplett biogasfabrik på Sofielund. När den är klar kan Stockholm äntligen själva göra biogas av matavfall, och vår världsunika modell för bränsleproduktion blir därmed ännu bättre. Det är fantastiskt bra! Precis den typ av initiativ och politiskt mod som klimatproblemet kräver.
Hur gör man då, i de
över 12 000 villahushåll på Södertörn som redan börjat? Det är superenkelt. Det
enda du och jag behöver göra för att bidra till att minska världens användning
av diesel och bensin är att slänga våra potatis- och bananskal i en separat
papperspåse intill den vanliga soppåsen. Kanske kan du också tänka dig att
prova?
Spelar det då egentligen någon roll hur du och jag slänger
våra sopor?
Nu hoppas jag att alla i Stockholmsområdet inom tre år kan
tänka sig att sortera ut sina matrester, både hemma och på jobbet. Och att vi
dessutom, tack vare SRV och Södertörnskommunerna själva kan göra biogas från
våra insamlade matrester. Då kan fler bussar och bilar köra på biogas. Det gör
Stockholmsluften renare, vilket är bra för alla. Då kan alla utländska besökare
som åker biogastaxi eller biogasbuss, äter på restaurang eller bor på hotell i
Stockholm samtidigt lära sig om sambandet mellan matavfallssortering, biogas
och klimatsmarta fordon. Vad spelar det för roll vad vi gör?, är en vanlig
fråga om man pratar miljö. Ja, kan vi få världen att ta efter den här tekniken så kan faktiskt en stor
del av klimatproblemet lösas. Vad är då sannolikheten för att något som vi här
uppe i lilla Sverige utvecklat skulle kunna bli något som hela världen vill
använda sig av? Hyfsad stor, skulle jag vilja säga. Låter möjligen något av
AGA, Tetra Pak, Alfa Laval, ABB, IKEA, Volvo, Scania, Ericsson, Skype eller
Spotify bekant?
SEN, ska jag börja spela innebandy lite oftare. Man vill ju inte missa snacket i omklädningsrummet…
* Ur nätverket BIOGASAKADEMINS programpärm. Startat av Jan Rapp är det
ett samarbetsforum för att påskynda biogasteknikens spridning i
Stockholmsregionen. Jan har fått Danderyds Sjukhus Miljöpris, utsetts till
Månadens Stockholmare, Årets Svenska Miljöhjälte, fått Knut Nilssonstipendiet
och Årets Specialpris vid Återvinningsgalan 2013. I hans YouTube-filmer på
hemsidan www.biogasstockholm.se finns information om hur vi alla kan bidra till
en renare stadsluft och till miljöskolan Stockholm.
Jan Rapp arbetar idag som läkare på Sophiahemmet och som miljökonsult
för Locum AB.
1 kommentar:
Fantastiskt!! Jag börjar sortera mitt matavfall omgående.
Skicka en kommentar