Tänder adventsljus och förbereder mig för TV-inspelning

Den här veckan har vi haft både MBL-förhandlingar, ledningsgruppsmöte och presidiemöte inför styrelsemötet senare i december. Det är alltid mycket som ska färdigställas innan årsskiftet, bland annat affärsplan och budget för 2014 som ju är avgörande dokument för företagets verksamhet.

På måndag ska jag vara med i en inspelning av TV-programmet ”En bok – en författare”. Jag har blivit inbjuden för att samtala om min bok Smarta Sopor och intervjuaren i programmet är ingen mindre än Birger Schlaug.

Jag är förstås ärad över att ha blivit inbjuden att delta i programmet och det känns bra att få chansen att sprida det viktiga budskapet om våra avfallsutmaningar i Sverige och världen. Lite spänd kan jag erkänna att jag är, men jag ska ägna en del av helgen åt att förbereda mig. När programmet sänds vet vi inte ännu, men det återkommer jag till.

Veckorna rusar fram och snart är det jul. Om någon möjligen har förträngt detta faktum, så blir de nog medvetna om det i helgen då det är första advent. Här på kontoret har det pyntats idag och det står julblommor på borden och adventljusstakar i fönstren. Det fick mig att fundera lite på traditionen med adventsljusstakar.

Seden med adventsljusstakarna med fyra stearinljus kom till Sverige under 1800-talets slut och blev vanlig under 1920- och 30-talen. Och världens första elektriska adventsljusstake tillverkades faktiskt av svensken Oskar Andersson 1934. Vad bra det är att Google finns!

Jag önskar alla mina läsare en trevlig första adventshelg!

Robert

Matavfall i fokus under "Europa minskar avfallet"

Idag är det endast 38 dagar kvar på året och det märks i företaget. Samtidigt som vi sköter den dagliga verksamheten analyserar vi 2013 och jobbar med budget och verksamhetsplanering inför 2014.

I veckan hade vi vårt Ledarforum, då samtliga chefer i företaget samlas under en heldag. Där presenterade alla sin verksamhet för 2014. Att det finns ett stort engagemang och en vilja till utveckling gick inte att ta miste på. Vi har under en tid jobbat med hur vi kan bli ännu bättre på samarbetet inom företaget. Det presenterades många goda exempel på vad som görs idag och vi fick även ta del av spännande förslag på nya aktiviteter och arbetssätt inför nästa år. 

Vi förbereder oss för vinterväder
I inledningen skrev jag att vi analyserar 2013 för att kunna planera verksamheten 2014. En del i detta är att vi förbereder oss på hur vi på bästa sätt ska klara svårt uppdrag att hämta sopor även under vintern. Det är inget vi har börjat prata om nu, utan det har pågått ända sedan förra vintern, som var en ”skräckvinter” för oss niomm avfallsbranschen. Mycket snö, temperaturväxlingar och isbildning skapar stora problem med sophämtning. Förra året startade det med ett extremt snöoväder den 5 december, då SMHI till och med gick ut och varnade för att det skulle kunna blir stora störningar i viktiga samhällsfunktioner.

En förutsättning för att sophämtningen ska fungera är att snöröjningen fungerar bra.  Tidvis var snöröjningen bristfällig förra året. Vi hoppas på bättring till den här vintersäsongen. Och vi gör förstås själva vad vi kan för att klara vintern på bästa sätt. Vi har bland annat gjort förändringar för att lättare och snabbare kunna ta emot kundernas frågor och svara på dessa. 

Vissa saker är dock svåra att rå över. Blir det stora snömängder och halka har sopbilarna svårt att ta sig fram. En del undrar varför inte sopbilar som är så stora klarar av snö. Det här var något vi skrev om en hel del förra året och vill du veta mer om varför det blir problem kan du läsa ett blogginlägg jag skrev i januari

Matavfall kan minimeras
Jag har skrivit om matavfall i många blogginlägg under den senaste tiden. Den här veckan är det den årliga veckan ”Europa minskar avfallet” som handlar om att se hur vi kan förebygga så att det uppstår mindre avfall. En del av det avfall som vi kan förebygga är förstås mat. Och det här är jag inte ensam om att skriva om.

Under Europa minskar avfallet-veckan har det varit mycket fokus i medierna på hur vi kan göra för att slippa slänga så mycket mat. En tredjedel av alla de projekt som pågår under parollen ”Europa minskar avfallet” handlar om minimering av matavfall.  Jag såg en illustration (se härintill) som tydligt visar hur det står till med livsmedelsproduktionen i världen. Man kan konstatera att det är bra att "tänka efter före”.

Global utmaning
Min arbetsvecka avslutades med ett mycket intressant möte med representanter för Global Utmaning, som är en fristående och oberoende tankesmedja som verkar för lösningar på de globala utmaningarna ekonomi, miljö och demokrati.

Trevlig helg!
Robert

Jan Rapp sjunger biogasens lov

Den här veckan lämnar jag över bloggordet till Jan Rapp, eldsjälen och läkaren som jag berättade om i förra veckans inlägg. Jan sjunger som sagt biogasens lov och har medverkat till utvecklingen av matavfallsinsamling, biogasproduktion och användning av biogasdrivna fordon i Stockholm och Mälardalen.

Varsågod Jan, ordet är ditt!


”Den förste att driva en motor på metangas var inte svensk. Det var inte heller den som först gjorde brännvin på potatis. Men av hundratals länder där potatisen växer, var det bara i Åhus i Skåne som man var smart nog att göra ABSOLUT VODKA av den. Resten är historia. Nu har vi en ny grej, som Sverige är ensamma om. Som handlar om just resten. För den här gången räcker det med potatisskalet.” *

 

Jag hade klarat mig igen. Till skillnad från Roberts, hade mitt knä hållit och jag kunde spela tiden ut. Jag var lättad, men ändå kom samtalet i omklädningsrummet att handla om frustration. Jonas, bäst på plan som vanligt, var missnöjd. - Bättre än så här måste vi ju kunna agera!

Jonas, som jag första gången mött som backpacker på den lilla ön Pemba norr om Zanzibar, pratade om sitt jobb. Utbildad miljöingenjör i New York hade han, delvis tack vare att vi blivit kompisar i Afrika hamnat i Stockholm. Hans nuvarande uppdrag var att öka mängden insamlat matavfall i staden. Det gick för långsamt, tyckte Jonas.

Matavfall? Varför samlar man in det, undrade jag. Det Jonas berättade på vägen från innebandyn var häpnadsväckande.

- SL har 150 bussar som kör på ett bränsle som tillverkas från avlopp i centrala Stockholm, förklarade han. Bränslet ersätter importerad diesel och etanol, är ekologiskt och heter biogas. De här bussarna har renast avgaser av alla bränslen, och de påverkar heller inte klimatet. Bränslet kan också tillverkas från matavfall.

 Hörde jag rätt?

Världens beslutsfattare behöver hjälp för att avvärja hotet om ett förändrat klimat. Ett stort problem är hur man ska ersätta bensin- och diesel, vars avgaser både skadar klimatet och dessutom gör luften i världens större städer dålig för hälsan.

Då berättar en kompis att en del av lösningen redan rullar på Stockholms gator: med biogasteknik har varje stad de idealiska förutsättningarna, stora mängder avlopp och matrester, för att på plats tillverka ett bränsle utan de nackdelarna. Otroligt, men sant.

En dryg vecka senare hade jag bestämt mig: jag skulle göra allt jag kunde för att få Stockholm att visa besökande från andra länder hur en ”klimatsmart” stad kan fungera. En stad som redan är världsberömd för att den via Nobelprisen pekar ut världens främsta upptäckter inom kemi och fysik, varför då inte, när klotet verkar ”kvävas” av koldioxid från diesel- och bensinavgaser, också visa upp det fantastiska biogaskretsloppet?

Hur påverkar man sånt? Jag mejlade den då ansvariga politikern och förklarade vilken möjlighet det här var både för henne själv, för fler jobb i länet och för landets teknikexport. Ingen respons.

Nästa idé: För att visa att en biogasfabrik för matavfall behövdes sponsrade jag två deltidspraktikanter som hjälpte staden att öka mängden insamlat matavfall med en femtedel.

Ingen respons.

..och en till: Stockholms Läns Landsting driver dels SL, med en unik satsning på biogasdrivna bussar sedan mer än tio år, men också sjukhus där matrester uppstår. Varför inte ta tillvara de matresterna för biogastillverkning till samma organisations bussar?

Systemet med diskbara plastlådor för matrester jag sett på ett sjukhem introducerades först på Danderyds sjukhus där jag arbetade, sen på Karolinska i Solna och Huddinge. Förutom att det första året sparade 42 000 plastsäckar gav det över trehundra ton matrester till biogas. 300 ton! Genom att byta en plastsäck mot en låda för 42 kronor.

Och plötsligt hände något. I december 2011 bestäms att alla sjukhus ska göra likadant. Och i samma veva deklarerar plötsligt Stockholms stadshus att man kraftigt ska höja ambitionen vad gäller insamling av hushållens matavfall till 50%. Äntligen!

Nu då?

Södertörnskommunerna, som redan via SRV gjort mest av länets alla kommuner för den här utvecklingen, gav i maj i år också bygglov för en komplett biogasfabrik på Sofielund. När den är klar kan Stockholm äntligen själva göra biogas av matavfall, och vår världsunika modell för bränsleproduktion blir därmed ännu bättre. Det är fantastiskt bra! Precis den typ av initiativ och politiskt mod som klimatproblemet kräver.

Hur gör man då, i de över 12 000 villahushåll på Södertörn som redan börjat? Det är superenkelt. Det enda du och jag behöver göra för att bidra till att minska världens användning av diesel och bensin är att slänga våra potatis- och bananskal i en separat papperspåse intill den vanliga soppåsen. Kanske kan du också tänka dig att prova?

Spelar det då egentligen någon roll hur du och jag slänger våra sopor?

Nu hoppas jag att alla i Stockholmsområdet inom tre år kan tänka sig att sortera ut sina matrester, både hemma och på jobbet. Och att vi dessutom, tack vare SRV och Södertörnskommunerna själva kan göra biogas från våra insamlade matrester. Då kan fler bussar och bilar köra på biogas. Det gör Stockholmsluften renare, vilket är bra för alla. Då kan alla utländska besökare som åker biogastaxi eller biogasbuss, äter på restaurang eller bor på hotell i Stockholm samtidigt lära sig om sambandet mellan matavfallssortering, biogas och klimatsmarta fordon. Vad spelar det för roll vad vi gör?, är en vanlig fråga om man pratar miljö. Ja, kan vi få världen att ta efter den här tekniken så kan faktiskt en stor del av klimatproblemet lösas. Vad är då sannolikheten för att något som vi här uppe i lilla Sverige utvecklat skulle kunna bli något som hela världen vill använda sig av? Hyfsad stor, skulle jag vilja säga. Låter möjligen något av AGA, Tetra Pak, Alfa Laval, ABB, IKEA, Volvo, Scania, Ericsson, Skype eller Spotify bekant?

SEN, ska jag börja spela innebandy lite oftare. Man vill ju inte missa snacket i omklädningsrummet…

 

* Ur nätverket BIOGASAKADEMINS programpärm. Startat av Jan Rapp är det ett samarbetsforum för att påskynda biogasteknikens spridning i Stockholmsregionen. Jan har fått Danderyds Sjukhus Miljöpris, utsetts till Månadens Stockholmare, Årets Svenska Miljöhjälte, fått Knut Nilssonstipendiet och Årets Specialpris vid Återvinningsgalan 2013. I hans YouTube-filmer på hemsidan www.biogasstockholm.se finns information om hur vi alla kan bidra till en renare stadsluft och till miljöskolan Stockholm.

Jan Rapp arbetar idag som läkare på Sophiahemmet och som miljökonsult för Locum AB.

 

 

 

 

 

Eldsjälen och läkaren Jan Rapp driver biogasakademi

Jan Rapp jobbar med matavfallsfrågan.

Vi är många som jobbar med miljöfrågor och vi blir fler hela tiden, eftersom det är en framtidsbransch i expansion. De flesta är mycket engagerade i sina arbeten och vill göra ett bra jobb för sitt företag, sin organisation, för samhället och för miljön, men det finns förstås skillnader i graden av engagemang. Det finns engagerade och det finns riktiga eldsjälar och en sådan har jag haft förmånen att lära känna under det senaste åren. 

Eldsjäl inspirerar till matavfallssortering

Eldsjälen jag tänker på heter Jan Rapp och han ägnar en stor del av sitt liv till att ”sjunga biogasens lov”, men han sjunger inte bara, utan gör så mycket mer. Han jobbar aktivt med frågan och har blivit en förgrundsfigur inom området matavfallsinsamling och biogas i Stockholm.

Tidigare i år bjöd vi på SRV återvinning in Jan Rapp till en ett kundevent. Där fick vi höra honom berätta om hur han blev så engagerad i frågan och vad han gör. Efter det har jag ätit lunch med honom flera gånger och det är inspirerande att träffa någon som brinner för sådant som vi också jobbar med.

Biogasakademin på ideell basis

Jan är läkare och arbetar tre dagar i veckan på Sophiahemmet. De andra dagarna i veckan ägnar han åt att driva Biogasakademin som han har startat för att påskynda utvecklingen av matavfallsinsamling, biogasproduktion och användning av biogasdrivna fordon i Stockholm och Mälardalen.

Det började på sjukhusen

Jan började sitt påverkansarbete på sjukhusen, där han visade hur lätt det är att sortera ut matavfall från både patientkök och personalkök. Idag informerar och påverkar han politiker, beslutsfattare, sjukhusdirektörer, miljösamordnare, företagare, butiksföreståndare och privatpersoner till att börja sortera ut matavfall för att det ska bli biogas som kan användas i stadens bussar och bilar. Och allt det här gör han helt på ideell basis.

Uppmärksammad miljöhjälte
Uppmärksamheten kring Jans engagemang har varit stort och för ett par år sedan blev han till och med utsedd till Månadens Stockholmare och Årets miljöhjälte för sina insatser. Nästa vecka gästbloggar Jan Rapp här i min blogg om sitt engagemang och om hur han ser på matavfalls- och biogasfrågan här på Södertörn.

 

Sopkonst i tv

Att avfall och återvinning är en engagerande och viktig fråga får vi ofta bevis på. I lördags tog sig avfallet till och med ända in till TV-sofforna . Mångas lördagsnöje är programmet ”Så mycket bättre” och den här gången var deltagarna i programmet bland annat på en återvinningscentral för att göra konstverk av sopor. Kul!

Matsvinnet uppmärksammas på matmässa

Igår invigdes mässan Mitt Kök på Stockholmsmässan. Samtidigt på mässan pågår Allt för hälsan. Lite kul kombination. Hur är det tänkt? Går man först på matmässan och provar mat och vin för att sedan döva sitt samvete genom att ta en sväng på Allt för hälsan i mässhallen bredvid? 

Nåväl, det är i alla fall trevligt att se att en viktig miljöfråga har tagit sig in i mässhallen, nämligen frågan om matsvinnet i Sverige och i hela världen. Det är ju så att nästan en tredjedel av all mat som produceras slängs istället för att ätas! FN startade i början av året en global kampanj för att vända trenden. På mässan Mitt Kök har de en utställning.

 

Sopor i P3
Även i radio har det pratats avfallsfrågor i veckan. I morgonekot i P3 i tisdags var det ett inslag om hur avfallet följer tillväxten, så att när svensk ekonomi går bättre slänger svenskarna mer skräp.

Tyvärr är det så sambandet ser ut.

/Robert