Årets återvinningsanläggning 2012

Vi vann! SRV återvinnings förbehandlingsanläggning för biogas har blivit utsedd till Årets Återvinningsanläggning på den stora Återvinningsgalan som gick av stapeln i går. Tävlingen anordnades för fjärde året i rad av Recycling & Miljöteknik och under galan fanns 23 nominerade i olika klasser. SRVs medarbetare Peder Doverborg, chef för affärsområdet Återvinna och Åsa B. Rensvik, utvecklingsingenjör biologisk behandling, var på plats på danspalatset Nalen i Stockholm för att ta emot det prestigefyllda priset.

Vi är förstås mycket glada och stolta. Vi vann i konkurrens med flera andra viktiga och intressanta anläggningar, bland annat Kretsloppsparken i Sundsvall. Trots allt är jag inte helt förvånad att vi vann - vår anläggning är den första och modernaste i sitt slag i hela Stockholmsregionen.  Stort grattis till oss själva och ett särskilt tack och grattis till alla som varit inblandade i och jobbar med anläggningen!

Från det ena till det andra. Förra veckan fick jag tillfälle att komma ut i en helt annan verklighet än den som min vardag mestadels brukar bestå av – d.v.s. massor av möten. Under en halvdag praktiserade jag på vågstationen ute på Sofielunds återvinningsanläggning. En mycket intressant och lärorik erfarenhet.

Vågstationen är en funktion av central betydelse för oss på SRV. Att allt fungerar här är viktigt av flera skäl. Alla fordon som kommer till oss för att lämna avfall vägs in när de kommer och vägs ut när de lämnar anläggningen. Mellanskillnaden motsvarar mängden lämnat avfall och den siffran ligger till grund för faktureringen.  Sen för vi naturligtvis statistik över allt avfall som kommer till Sofielund. Visste ni att vi tar emot cirka 350 000 ton avfall här varje år?

Det är också till personalen i vågstationen som avfallet deklareras, dvs. de som kommer med avfallet ska uppge avfallsslag. Även den uppgiften ligger till grund för fakturan som skickas. För oss varierar kostnaden för bearbetning, förädling m.m. beroende på avfallslag och därför måste också prissättningen anpassas.

Och visst fungerar det!  Personalen i vågstationen gör ett fantastiskt jobb. Deras kunnighet, noggrannhet och sociala förmåga har stor del i det oerhört fina betyg som vi fått från våra kunder.   Förra årets NKI-undersökning visade att hela 94 procent av de tillfrågade kunderna ansåg att bemötandet från personalen i vågstationen är professionellt. Jag passar på att tacka Gunilla och Anna i vågen för väl utfört arbete och för att jag fick sitta med och lära mig mer om hur ni jobbar.

/Robert

Matavfallet riskerar att hamna i galen tunna

Avfallsutredningens förslag om hur den framtida sophanteringen ska se ut i Sverige är nu ute på remiss. I mångt och mycket är jag nöjd med de förslag som presenteras i utredningen, vilket jag också har skrivit om här på bloggen tidigare. Utredningens syfte har varit att undersöka hur ett enklare och mer effektivt insamlingssystem skulle kunna vara utformat. En högt prioriterad fråga, där utredningen faktiskt har lyckats komma med mycket goda förslag, har varit att göra det enklare för vanligt folk att sortera sina sopor. Så långt är allt gott och väl.

Tyvärr brister resonemanget i utredningen allvarligt på en viktig punkt. I utredningen föreslås att kommunerna inte längre ska ansvara för insamlingen av matavfall och ”annat hushållsliknande avfall” från företag och andra verksamheter, som t ex restauranger, skolor, äldreboenden och andra storkök. Det ska istället, i enlighet med förslaget, vara upp till var och en att själv välja entreprenör för hämtning av matavfall.  Här anser jag att man hoppat i alldeles galen tunna.

Om förslaget går igenom riskerar vi att se flera olika entreprenörer hämta sopor från samma område och i värsta fall kanske till och med från samma fastighet. Hur effektivt, miljömässigt och samhällsekonomiskt är det med ett insamlingssystem där halvtomma sopbilar dagligen syns belasta våra gator och övriga utomhusmiljö?  Enligt min mening riskerar vi med det här ogenomtänkta förslaget att skjuta hela systemperspektivet i sank!

Istället för den fullständiga röra till insamlingssystem som vi riskerar att få om förslaget går igenom vill jag se kommunen som huvudman. Detta betyder inte att jag förespråkar att kommunerna ska ha monopol på insamlingen, däremot menar jag att vi utan en huvudman som står för helhetsgreppet riskerar att få den något kaotiska situation som jag skisserar här ovan. Antingen kan kommunerna välja att sköta insamlingen i egen regi i form av eget aktiebolag, precis som vi är här på SRV. Eller så kan kommunerna genom offentlig upphandling anlita entreprenörer som sköter matavfallsinsamlingen i respektive område.  Vid detta alternativ ska tydliga krav vad beträffar matavfallets destination och användningsområde anges i upphandlingskriterierna.

I dagsläget finns inte några särskilda krav på hur matavfall ska användas och därför kan vi heller inte i det avseendet ställa några krav på enskilda entreprenörer som verkar på den privata marknaden. Men matavfall är en värdefull resurs som kan förädlas till biogas, vilket också redan sker genom ett antal kommunala avfallsbolags försorg.

Regeringens mål är att minska användningen av fossila bränslen och i linje med visionen om ett klimatneutralt Sverige 2050 håller just nu system för matavfallsinsamling och biogasproduktion på att byggas upp. För att satsningarna ska bli lyckade krävs sammanhållna avfallsströmmar. Vi behöver därför även fånga de flöden som kan tänkas komma från mindre aktörer.

Om avfallsutredningens förslag går igenom får vi utöver ett svårgreppbart insamlingssystem även räkna med att stora mängder förnybart material går till spillo. I vårt remissvar kommer vi att påtala de brister som jag har presenterat här.  Låt oss hoppas att även övriga remissinstanser gör sitt till för att påverka utredningen i rätt riktning.

/Robert

Europa minskar avfallet

Förra veckan skrev jag om att avfallsmängderna tyvärr ökar och hur de faktiskt kan komma att fördubblas under den kommande 10-årsperioden om vi inte tar krafttag för att vända utvecklingen. SRV satsar stort på olika informationsaktiviteter där vi betonar vikten av just avfallsminimering. Vi träffar till exempel mängder av elever i grundskolor på Södertörn varje termin och på senare tid även SFI-studerande, d.v.s. vuxna som läser svenska som andraspråk. Jag är övertygad om att vår satsning kommer att ge goda resultat – ju mer kunskap vi kan sprida desto snabbare vänder vi utvecklingen.

Just den här veckan som är i antågande satsar hela Europa extra krut för att uppmuntra till avfallsminimering. ”Europa minskar avfallet” är ett årligt återkommande EU-projekt som har pågått  sedan 2009. Under en novembervecka arrangeras runt Europa massor av aktiviteter med syfte att inspirera till minskning av avfallsmängderna. Vi på SRV jobbar ju som sagt ständigt med frågan, men har fått tillfälle att delta i ytterligare ett par aktiviteter som faller inom ramen för satsningen.  Vi tror att det är genom barnen som de allra största förändringarna kan förverkligas och vi har valt att delta i två roliga aktiviteter tillsammans med barn i Huddinge kommun under den kommande veckan.

På måndag är det en stor dag för barnen på förskolorna Skytten och Storken i Skogås. Barnen har under hösten skapat konstverk av sopor och nu är det dags för vernissage! Konstverken ställs ut inne i Skogås centrum där de kommer att kunna beskådas från måndag eftermiddag och två veckor framåt. SRVs maskotar Reture och Måsa finns på plats under själva vernissagen, som pågår kl 15-17. Dessutom finns en alldeles äkta sopbil uppställd på torget utanför centrumet. SRVs medarbetare Gabriel Ursescu finns på plats för att visa hur alla knapparna och spakarna fungerar. Att ha suttit i en sopbil brukar vara en spännande och uppskattad erfarenhet för de allra minsta. Projektet i Skogås är ett samarbete mellan förskolorna, Huge och SRV. Det måste väl betraktas som en av årets konsthändelser i Huddinge!

På onsdag förmiddag kommer vår medarbetare Ludde Hedman att mitt i sin vanliga arbetsrunda göra en avstickare till Vårby bibliotek för att träffa barnen och läsa boken ”Här kommer sopbilen” under bibliotekets sagostund. Ludde kommer att parkera sin sopbil utanför, och för de barn som vill blir det även här tillfälle att inspektera bilen lite närmare.

Jag hoppas att vi alla, inte bara under den kommande veckan, utan alla veckor året om, gör allt vi kan för att minska avfallsmängderna.

/Robert

Återvinning att föredra framför förbränning

En ny rapport från Naturvårdsverket visar att hanteringen av avfall har blivit effektivare i Sverige, men att mängden avfall ökar. Enligt år 2010 års siffror slänger var och en av oss i Sverige i genomsnitt nästan 460 kilo per år! Sverige hamnar som avfallsproducent på plats fem i Europa. Dessutom spår Naturvårdsverket att mängden avfall kan komma att fördubblas under den kommande 10-årsperioden. Skrämmande! Vi har all anledning att ta oss en riktig funderare över hur vi ska vända utvecklingen.

Vi i Sverige genererar alltså stora mängder avfall, vilket kan vara svårt att ta till sig, men dessvärre nödvändigt om vi vill åstadkomma en förändring. Att avfallsmängderna har med varukonsumtion att göra är ingen nyhet. Många ser den egna livsstilen som något helt personligt och oantastligt, men om de egna personliga valen påverkar omvärlden negativt är det kanske ändå på sin plats att tänka till.
 
Hur vi ska få avfallsmängderna att minska är den absolut viktigaste frågan vi har att tampas med. Men det finns annat viktigt på agendan som handlar om hur vi ska ta tillvara det avfall som ändå uppstår. I dag återvinner vi svenskar ungefär 43 procent av allt vi slänger*. Större delen av de återstående procenten går till förbränning.

Med hjälp av avfallstrappan är det lätt att se att återvinning är att föredra framför energiutvinning. Den enkla förklaringen är att återvinning innebär en effektivare energianvändning än om avfallet bränns.  Vi måste alltså skapa bättre förutsättningar för att en större andel av vårt avfall går till återvinning.

Det finns många goda exempel från andra länder på hur fastighetsnära insamling har påverkat insamlingsresultatet, och härigenom återvinningsgraden, positivt. I t ex Norge har samtliga kommuner fastighetsnära insamling av det återvinningsbara materialet, vilket har lett till att man kan visa upp mycket goda siffror. För att ge bara ett exempel kan jag nämna att procenttalet för insamling av plast i Norge slår Sverige med hästlänger! Hela 70-80 procent av plasten går till återvinning i Norge, att jämföra med Sveriges 45 procent. Men Norge är inte alls det enda exemplet på att fastighetsnära insamling betyder ökade återvinningstal. Det finns ett stort antal insamlingssystem för fastighetsnära insamling världen över som visar goda resultat och som är värda att studera närmare.  Jag kommer att återkomma i den här frågan, var så säkra!

Avslutningsvis vill jag gratulera Barack Obama till ännu en mandatperiod som USA:s president. Nu hoppas vi på att han går i bräschen för att förändra den amerikanska synen på miljön. Att USA ökar sin miljömedvetenhet och tar mer ansvar för det globala miljön är nödvändigt för allas vår framtid.

//Robert

* Borträknat avfallet som kommer från gruvindustrin, som står för så mycket som 76 procent av de totala avfallsmängderna.

Ny återvinningsindustri på väg att växa fram

Den här veckan gläds jag åt att vår förbehandlingsanläggning för matavfall gått vidare till slutnominering i Återvinningsgalans kategori Årets återvinningsanläggning. Det är tidskriften Recycling & Miljöteknik som arrangerar Återvinningsgalan, i år för fjärde gången. Tanken med galan är att motivera genom att hylla de allra bästa i branschen, men även att lyfta avfalls- och återvinningssektorn i allmänhet och utanför de traditionella miljökretsarna.

Nu återstår att se hur det går och om vi tar hem den prestigefyllda titeln för år 2012. Visst är det spännande, men vi får ge oss till tåls till den 29 november, då galan går av stapeln och då vinnarna i respektive kategori kommer att offentliggöras. Vi har tuff konkurrens av två andra duktiga återvinnare, nämligen NCC Recycling och Kretsloppsparken i Sundsvall. Förra året gick utmärkelsen till Swerec AB.

Återvinningsgalan

Från det lite glamorösa till något som berör oss alla i vardagen. En rapport som IVL Svenska Miljöinstitutet publicerade förra året visar att vi svenskar konsumerar i snitt 15 kilo textil per person och år och att cirka 8 av dessa kilon slängs i hushållssoporna. Det betyder att hela 8 kilo textilmaterial per person och år går till förbränning! Detta är värt att uppmärksamma, inte bara för att det är ett oerhört resursslöseri, men också för att produktionen av ny textil kräver stora mängder kemikalier, som ofta släpps ut direkt i vattendrag. För att inte tala om volymerna vatten som går åt i själva tillverkningsprocessen. I de länder som producerar bomull blir det här verkligen kännbart – det går åt så mycket som 29 000 liter vatten för att odla ett kilo bomull!

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om våra samarbeten på återvinningscentralerna. Istället för att kasta textilier i SRVs containrar, vilket innebär att de går till förbränning, har våra kunder möjlighet att istället skänka sina kläder och andra textilier till ideella organisationer som Myrorna, Emmaus och Hela människan och på så sätt bidra till att sakerna återanvänds och kommer andra till glädje. Ett enkelt sätt att välja att värna om såväl miljö som människor. Läs mer om detta i mitt blogginlägg Älska återanvänding och på SRVs hemsida om våra samarbeten för ökad återanvändning.

Det näst bästa alternativet, efter återanvändning, hade varit om vi kunde återvinna textilierna. Dock har vi i Sverige idag inte något insamlingssystem för textilåtervinning, framför allt för att det helt enkelt inte funnits något enkelt sätt att återvinna textila fibrer. Men i veckan har jag sett nyhetsinslag om att svenska forskare nu kommit på en metod för återvinning av bomullsfiber, vilket gläder mig mycket. Om planerna går som det är tänkt kommer inom en snar framtid en fabrik för återvinning av bomullsfiber att öppna på Vargön i Vänersborgs kommun. Här kommer de kasserade bomullstextilierna få nytt liv som viskosfiber. I och med detta kommer vi med all säkerhet att se ett system för insamling av textilier växa fram i Sverige.

Den här helgen tänker vi säkert alla lite extra mycket på våra nära och kära som inte längre finns med oss. Tusentals ljus på begravningsplatser runt om i landet kommer som brukligt att lysa upp i mörkret och trots saknad och vemod skapa en känsla av gemenskap och värme. Jag önskar alla mina läsare en riktigt skön allhelgonahelg.

/Robert